I morse hade jag en tre timmar lång session med ett par som ville utforska erotiska övningar tillsammans. Jag ska erkänna – jag kände mig lite nervös innan (det händer ibland). En del av mig var rädd att jag skulle hamna i rollen som ett passivt vittne, någon som bara satt bredvid och tittade på. Men det blev precis tvärtom.
De var så nyfikna, ställde massor av frågor och ville verkligen bli guidade i varje steg. Jag fick dela med mig av allt jag kan, och det blev så tydligt hur mycket jag faktiskt lärt mig under åren. Det var fint att känna deras tacksamhet och höra deras bekräftelse – deras ord om hur imponerade de var värmde verkligen.
När jag började visste jag väldigt lite
När jag började jobba professionellt 2011 hade jag gått flera kurser i tantra och beröring, men mycket av det jag mötte då var ganska flummigt. Det var mycket frigörande andning och känslouttryck – fint på sitt sätt – men jag saknade konkret kunskap. Jag kunde inte visa hur man knyter ett enkelt rep på ett tryggt sätt, eller förklara prostatan på ett pedagogiskt språk. Jag kände mig ofta osäker och levde länge med impostor-syndrom: känslan av att jag “låtsades” kunna något jag egentligen inte behärskade fullt ut.
Idag är det annorlunda. När paret bad mig visa en shibari-knut och några knep kunde jag göra det direkt, tydligt och prydligt. Det kan låta som en liten sak, men för mig blev det ett tydligt tecken på att jag blivit den person jag själv saknade i början – någon som kan ge konkret guidning, med både kunskap och närvaro.
Att känna sig trygg i sin kompetens
Det största skiftet är kanske att jag idag känner mig trygg i min roll. Impostor-känslan har nästan helt försvunnit. Jag vet oftast vad jag gör och har fyllt mina kunskapsluckor genom att nörda ner mig i böcker, kurser och egen praktik. Jag har samlat på mig erfarenheter, verktyg och trygghet i kroppen – inte för att jag kan allt, men för att jag kan tillräckligt för att verkligen göra skillnad för de människor jag möter.
Och just den här sessionen påminde mig om varför jag älskar mitt arbete. Jag var aktiv, engagerad och glad hela tiden. Kroppen kändes skön och avspänd under de tre timmarna, och efteråt kände jag mig mätt – fast på ett inre sätt. Påfylld.
Tacksamhet över resan
Att arbeta med tantraterapi handlar inte bara om tekniker, utan lika mycket om personlig utveckling. För mig har resan gått från osäkerhet till en djup känsla av trygghet. Och det känns fint att få dela den – både med mina klienter och här på bloggen. 🧡
Författare: Elisabeth ”Lisa” Björling – tantraterapeut och intimitetscoach i centrala Uppsala
